söndag 5 augusti 2012

Swiss Alpine 2012 i bilder

Nu är jag äntligen hemma efter en lång resa. Jag känner fortfarande av knät, men det kommer att bli bra om jag vilar lite. Jag kunde inte låta bli att testa benen sista dan i Italien och sprang en kortare sträcka längs stranden, men knäskadan orsakades av överbelasting och därför ska jag inte belasta det mer än nödvändigt. Innan loppet spekulerade jag i att det var knät som skulle ge vika först och det stämde. Men bortsett från det är jag oförskämt pigg. Efter Vasaloppet var jag trött på skidor (de ligger fortfarande i fodralet ...), men jag är redan sugen på att springa ett långlopp igen. Min hjärna blev inte avskräckt.

Jag fick lite bilder av Niklas och tillsammans med egna bilder och en liten film så tänkte jag låta bilderna säga mer än ord. Fast jag kan inte låta bli att kommentera lite grann.


Före loppet

På torsdagen åkte vi linbana upp till Jakobshorn och gick en runda på 8 km. Syftet var att vänja sig vid hög höjd men också förstås att njuta av utsikt och natur. Det var oerhört frodigt och bergssidorna var täckta av blommor som sommarängar. Mellan alptopparna ekade koskällorna. Man förväntade sig nästan se familjen Trapp komma dansande över ängarna.


Spanar oroligt mot topparna som jag vet att jag ska springa över senare.
Killen med korrekt utrustning i grönt är kompisen Martin och killen med konsumkasse är jag ;)

På hotellet Morosoni Fiftyone i Davos kunde man se på TV i badrumsspegeln. Det var ett obemannat, designat och hypermodernt hotell, men jag föredrar hotell där det finns personal och lite liv och rörelse. Fast det låg centralt och nära start och mål. Det passade perfekt för uppgiften.

Jag förstod aldrig hur man startade och stängde teven i spegeln. Kanske man skulle klappa två gånger med händerna?
Utsikt över Davos från hotellet.

Under loppet
Full av energi under de första kilometrarna ut ur Davos. Glad och förväntansfull. Ger och får en high five. Men jag springer aningen för fort.


De första 11 km sprang man längs dalen. Det sluttade svagt utför och det var lätt att dras med av löpare som sprang kortare sträckor.

5 km av 79. Foto Niklas.
Klockspel. Hopp, hopp! Suuuuper! Foto Niklas.

14 av 79 km. Foto Niklas.
Över en hängbro.
Sertigdörfli. 24 av 79 km.
25 av 79 km. Foto Niklas.
Viadukt. 25 av 79 km. Foto Niklas.
Ut ur radioskuggan. Ett hack i Garminkurvan. 26 av 79 km. Foto Niklas.

Det var varmt nere i dalen. Tröjan dryper av svett. Jag glömde byta tröja och allt annat också som jag hade i en väska i Bergun. Jag var så fokuserad på mitt knä. Jag svettades ymnigt, men det var ingen brist på vätska. Tvärtom, det fanns massor av kontroller.
Jag börjar känna av knät. Det är kvavt och varmt. Ungefär 30 km av 79.
Filisur. 31 av 79 km. Foto Niklas.
Åskmoln som förebådade en rejäl skur. Åskan mullrade olycksbådande genom dalen. Men det kändes också som om blixtarna skulle riva upp himlen och släppa ut den kvava, varma luften. Foto Niklas.

37 av 79 km. Foto Niklas.
En nysatt tejp sitter på knät som ett rött schweiziskt kors. Det hjälpte inte och tejpen sveptes bort i åskskurarna. Jag sneglar upp mot bergen som jag ska halta uppför. Halta i fyra timmars ösregn. Är det det jag betalat för? Är detta det bästa jag vet? Jag valde att tänka ja, på frågan som jag aldrig ställde. Men jag tänkte på att ställa den. Det stannade för det mesta vid tankar. Jag klamrade mig fast vid mina mantran.

Jag har ont och tittar neråt. Men killen bakom mig verkar ännu mer böjd. Jag undrar om han kom i mål?


Foto från Bergün. 
Risken att törsta ihjäl är nog aldrig så liten som under ett ultralopp. Det finns vätska överallt. Som alltid är det bästa rådet att dricka när man är törstig. Många sprang med tunga vätskebälten, men jag tyckte kontrollerna satt så tätt att man kunde dricka när man behövde och jag kände mig aldrig outhärdligt törstig. Jag försökte äta bananer och energikakor där det fanns och jag drack mest sockrat iste. På slutet fanns coca cola. Socker och koffein är en perfekt mix i slutet av ett lopp. Jag behövde aldrig uträtta några behov och jag kände aldrig att energin tog slut. Jag var i metabolisk balans hela loppet. Jag tror att jag haft nytta av att jag flera gånger tränat utan tillgång till kolhydrater. På mitt längsta träningspass på 47 km hade jag bara med 2-300 ml tranbärssaft och sprang nästan in i väggen. Efter det visste jag bättre var väggen fanns.

46 av 79 km. Brant uppför. Vätskekontroll varannan kilometer. Foto Niklas.
Tar några smärtsamma tappra löpsteg för fotografens skull och försöker pressa fram ett leende. Här trodde jag inte att jag skulle kunna springa igen, kanske inte på månader. Den oranga löparen efter mig trippar förbi och säger glatt: haha laufen für die Kamera. Det var hjärtlig stämning, när vi orkade prata med varandra.
Ajaj!
51 av 79 km. Foto Niklas.
Iskalla dimmor svepte in och bäddade in våra blöta, svettiga kroppar. Jag brukar sällan frysa, men just här blev jag lite kall. En löpare stannade och fotade mina skor. Annars skulle de inte tro honom därhemma - att någon sprang Swiss i Fivefingers. Så fort det blev lite lättare löpning så pratade jag med någon, särskilt om jag såg en svensk tröja.

Kalla dimmor. 52 av 79 km. Foto Niklas.
Tyst marsch. 53 av 79 km. Foto Niklas.



Jag hoppades på någon form av smärtlindring i Keschütte och körde hårt. När jag kom upp frågade en sjuksköterska om allt var ok. Ja, fast jag skulle behöva någon sorts smärtlindring för knät, sa jag. Jag brukar nästan aldrig äta antiinflammatoriska läkemedel, men i det här läget tänkte jag bara på att komma i mål. Jag fick lite salva och en tablett, men det gjorde ingen skillnad. När jag kom ut ur sjukstugan träffade jag Niklas som tagit flera av bilderna. 
Keschutte. 55 av 79 km. Det första av två bergspass över 2600 meter. Foto Niklas.

Vi sprang och pratade en kort stund innan det var brant utför. Då gjorde det för ont och vi önskade varandra lycka till.
Nedför Keschütte. Mot nästa topp ca 10 km bort. 55 av 79 km. Foto Niklas.
57 av 79 km. Foto Niklas.


58 av 79 km. Foto Niklas.


59 av 79 km. Foto Niklas.


59 av 79 km. Foto Niklas.


59 av 79 km. Foto Niklas.

Mot högsta bergspasset, Sertigpass. 64 av 79 km.


Vad tänkte jag här? Jag är på toppen - 2739 meter upp i Sertigpass. Varje steg gör ont och man kan ana en grimas. Det ser nästan ut som jag breder ut mina vingar för att kasta mig ut och glidflyga nerför branten. Så här efteråt ser det overkligt ut. Har jag drömt alltihop?



På toppen!
På sätt och vis kastade jag mig ut på vinst eller förlust inte långt efter denna bild. Jag trodde att jag skulle klara det, men att det skulle göra ont nerför och ta lång tid att halta genom denna vassa öken av frostsprängda stenar. Någon kilometer senare sprang jag som besatt. De som nyss trippat om mig måste ha undrat vad som hänt med den haltande löparen. Enligt Garmin höll jag ett tempo på mellan 3:35 och 4:30/km i 2-3 km. Sedan lugnade jag ner mig, men sprang hela vägen i bra tempo mot målet och plockade många placeringar.
Nedför Sertigpass. Foto Niklas.
Där stigen går över bäcken började jag springa. 
En spontan glädjegest. Hela upploppet var som ett ända långt glädjerus. Jag kände mig stark den sista milen när jag bemästrat smärtan. Tre timmar senare låg jag på golvet i badrummet. Inte ovanligt med den typen av reaktion på ett ultralopp. Det gick dock över på en timme. Men jag fick inte i mig någon riktig mat förrän nästa dag.
Äntligen i mål på tiden 9,54.

Efter loppet
Stolt som en äggsvans. Den här tröjan ska jag vara rädd om.

Från hagel och åska till en solstol i Italien. Liv och mening skapas av kontraster.
Återhämtning i Alassio.
Dagarna efteråt blev det mycket god mat, gott vin och massor av god, italiensk glass. Jag simmade en del i havet, men jag är inte snabb. En italienare gled förbi på en madrass och sa Ciao. Ett triathlon ligger långt borta.

Äkta italiensk glass är bäst helt enkelt

Nyvaken bloggare på det mysiga hotellet Villa Igea i Alassio, 3-4 dagar efter Swiss.

Skriver en bloggtext tidigt på morgonen från hotellets balkong.


Börjar få lite färg (och lite skägg)

Och som avslutning på bildkavalkaden följer en liten haltande film som någon tog i smyg några dagar efter loppet;) Man kan bl a se en vit bil som är parkerad på ett intressant sätt :)
video

13 kommentarer:

  1. Vilka härliga bilder!! Det är inte utan att jag längtar tillbaka en aning!!

    SvaraRadera
  2. Krister Svensson5 augusti 2012 23:32

    Fantastisk resa inklusive all träning innan. Nya mål?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag måste sträva efter något nytt nu. Men jag vill tillbaka också och göra det bättre och utan att det gör lika ont. Just nu söker jag en större utmaning. Jag funderar vidare, själva funderandet kan ju ge underlag till blogginlägg ...

      Radera
  3. grattis....fast du är inte klok!... 79 km......tror inte att jag sprungit det sammanlagt de senaste 5 åren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) Ja, jag är väl inte riktigt klok:) Fast å andra sidan tror jag alla som fungerar någorlunda klarar av det om de tränar systematiskt i 2-3 år.

      Radera
  4. Härligt rapp tempoberättelse, Johan!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och återigen tusen tack för alla fina kort:)

      Radera
  5. Grymt imponerad av din prestation, speciellt med tanke på att du sprang i FiveFingers.
    Hur länge har du sprungit med dessa innan detta loppet, springer du uteslutande med VFF?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:) Jag har sprungit i fivefingers i 2,5 år nu. Det senaste året har jag uteslutande sprungit i dem eller barfota, förutom vissa löppass på vintern i icebugs. Jag hade inga blåsor, skavsår eller åt på fötterna efter swiss, vilket jag däremot hade efter Stockholm maraton och LL då jag sprang i vanliga löpardojor. Så det blir fivefingers eller ännu mindre framöver oclkså:)

      Radera
  6. Grymt jobbat! Jag blir sugen att springa nästa år.

    SvaraRadera