onsdag 5 juli 2017

Hjärnfysikbloggen: Prestera under press

Att prestera under stress är en viktig färdighet. En del är bättre på att prestera under stress än andra. Eftersom man blir bättre på det man gör ofta, borde t ex elitidrottare vara bra på att prestera under stress. De utsätter sig ju oftare för utmaningar och svårigheter, både på tävling och träning.

I en studie från University College London i samarbete med Dunlop Tyres försökte forskare lista ut hur förmågan att hantera stress och överraskande situationer skiljer elitidrottare från motionärer. En elitidrottare måste har kontroll över reflexerna. Det är deras jobb. Det är det deras hjärnor sysslar med.

I en intervju säger studiens ledare, professor Vincent Walsh: "What often sets some people apart from the rest is not how good they are in the practice arena, but how good they are under pressure. We wanted to test these guys to see if we could probe what sets them apart. In some of the participants’ fields, split second decision- making can result in the ultimate difference.”

Syftet med studien var att ta reda på hur viktig den mentala prestationsförmågan är för att hantera påfrestande situationer, vare sig det rör sig om vardagliga utmaningar eller adrenalinstinna intensiva situationer.

Fem elitidrottare och fem motionärer ingick i studien. De senare fungerade som kontrollgrupp. I den professionella gruppen fanns Alexander Polli, som till vardags kastar sig nerför bergsväggar i en sport som kallas wingsuit. Det låter ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


måndag 3 juli 2017

Om tro och förväntningar

Den vanligaste anledningen till att folk inte tränar är att man tycker det är för jobbigt. Det är inte värt det. Motivationen är för låg. Så då gör man något annat istället, som att äta glass framför teven. Det är inte särskilt jobbigt att sitta framför teven och slafsa i sig glass, men risken är stor att kroppen blir jobbigare att bära runt på om man alltid väljer TV och glass framför träning. På sikt är det mindre jobbigt att välja träning.

Men folk kanske avstår från träning för att de tror att de måste köra hårt? I en ny studie upptäckte psykologen Hendrik Mothes och hans team vid Institutionen för idrottsvetenskap vid universitetet i Freiburg att de egna förväntningarna har ett stort inflytande på hur jobbig man uppfattar träning. Forskarna fann också att hur väl personen kände sig själv spelade en stor roll i denna upplevelse.

I studien ingick 78 testpersoner som cyklade på en stationär cykel i 30 minuter. Innan de började cykla angav de hur pass vältränade de trodde att de var. Därefter blev de ombedda att sätta på en kompressionströja tillverkad av en känd idrottare. Medan de cyklade frågade forskarna hur ansträngda de kände sig. Innan testerna tittade testpersonerna dessutom på filmer som antingen betonade de positiva hälsoeffekterna av den kommande cykelaktiviteten eller dämpade förväntningarna. Syftet med filmklippen var att påverka testpersonernas förväntningar på träningen.




Resultat av studien visade att träningen upplevdes som mindre ansträngande för testpersoner med positiv förväntningar. Ju mer vältränade de uppfattade sig själva som, desto starkare var den effekten. De positiva förväntningarna hjälpte emellertid inte de som såg sig själva som dåligt tränade. Forskarna fann också att kompressionströjan gjorde att det kändes lättare för de som såg sig som dåligt tränade, men för de som ansåg sig vara vältränade gjorde tröjan ingen skillnad. "Merely the belief that the shirt would help, did help the 'unsporty' subjects to have a lower perception of strenuousness during the exercise", förklarar Mothes i ett pressmeddelande.

Dessa resultat är ytterligare bevis på att placebo-effekten. Studien visar också att det spelar stor roll vad du tror om dig själv och olika produkter. Studien visar inte minst att de som själva ser sig som dåligt tränade och känner låg motivation, för dem kan olika sportprodukter minska upplevelsen av ansträngning. Men de måste tro att det kommer att kännas bättre.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


söndag 2 juli 2017

Fysisk aktivitet minskar risken för Alzheimer

Personer med hög risk för Alzheimers sjukdom och som är måttligt fysisk aktiva har bättre ämnesomsättning av glukos i sina hjärnor jämfört med de som bara tränar lätt, enligt en ny studie.

Studien publicerades denna vecka i Journal of Alzheimers Disease och baseras på 93 symptomfria medlemmar av Wisconsin Register för Alzheimers Prevention, som med mer än 1500 registrerade medlemmar är världens största databas för personer med hög genetisk risk för Alzheimer.


Forskarna mätte och kvantifierade först deltagarnas fysiska aktivitet under en vecka. Därefter delades deltagarna in i tre aktivitetsnivåer: lätt, måttligt eller hårt. Lätt fysisk aktivitet motsvarade en långsam promenad, måttlig var en snabb promenad och ansträngande löpning klassades som hård. Sedan analyserades den fysiska aktiviteten analyserades för att bestämma hur aktiviteten motsvarade ämnesomsättning av glukos - ett mått på nervcellernas hälsa och aktivitet - i områden i hjärnan som har försämrad ämnesomsättning av glukos hos personer med Alzheimers sjukdom.

Måttlig fysisk aktivitet var förknippad med hälsosammare (högre) ämnesomsättning i alla analyserade hjärnområden. Forskare noterade en gradvis fördel: de som ägnade mer tid per dag åt måttlig fysisk aktivitet hade bättre ämnesomsättning av glukos än de som tränade mindre tid. Hård träning hade positiva effekter på hippocampus, men inte lika omfattande i hela hjärnan som måttlig träning.

"This study has implications for guiding exercise 'prescriptions' that could help protect the brain from Alzheimer's disease
," säger studiens huvudförfattare Ryan Dougherty. "While many people become discouraged about Alzheimer's disease because they feel there's little they can do to protect against it, these results suggest that engaging in moderate physical activity may slow down the progression of the disease.”

De flesta klarar av en rask promenad som sätter igång hjärtat och skyddar hjärnan. Det svåra är att motivera sig att gå raskt och länge, särskilt när man blir äldre. Det är trevligare och mindre ansträngande att gå sakta. Men om du har föräldrar eller mor- och farföräldrar som drabbats av Alzheimer, är en rask promenad eller en lugn löptur kanske det bästa du kan göra för att minska risken att också du drabbas.

Läs mer om hjärnan och löpning i Hjärnfysikbloggen.