onsdag 20 september 2017

Hjärnfysikbloggen: Så här ska du sitta och stå

Sedan några år anses sittande vara den nya folksjukdomen. Samtidigt finns det en del studier som visar på problem med att stå för mycket. Att stå still en hel dag har kopplats till ljumskproblem och hjärtfel. Efter sittsjuka kommer ståsjuka. Så vad ska du göra? En ny omfattande och välgjord studie från Columbia University som nyligen publicerats i Annals of Internal Medicine kanske kan ge svar. I studien fann forskarna att långa perioder av sittande förkortar livet även om du tränar. Men studien ger hopp om du sitter fast på ett sittande jobb. Det tycks nämligen räcka med att röra sig en gång i halvtimmen för att minska risken för sittsjuka (och kanske ståsjuka).
Ståsjuka.
Till skillnad från tidigare studier, som litat på det opålitliga minnet hos folk, använde denna studie accelerometrar som objektivt mätte ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


lördag 16 september 2017

En kraftfull pose hjälper inte

Föreställningen att en "power pose" kan förbättra ditt liv blev mycket populärt för några år sedan i samband med en Ted-föreläsning. Föreläsningen hölls av Amy Cuddy och byggde på hennes egen publicerade forskning. Den har nu setts av över 43 miljoner. Förra året kom hennes bok Närvara - stärk kroppen med kroppens hjälp, på svenska.

Amy Cuddy på TED.

Vi tror gärna att publicerade studier är sanningen. Det är de inte. Det finns många publicerade studier som tänjer på den s k sanningen. Dessutom är det svårt att motstå en expert som föreläser. En studie från 2009 visade att du stänger av en del av hjärnan när du lyssnar på en expert. Vidare är det lättare för roliga studier med förföriska påståenden att slå sig genom mediebruset, än trista falsifieringar av samma påståenden.

I föreläsningen påstår Cuddy att en kraftfull pose med benen brett isäg och händer i sidan i två minuter påverkar dina hormonnivåer och din prestation. Du förvandlas från en ängslig stackare till en framgångsrik superman eller mirakelkvinna. Du är ditt kroppspråk. Det påståendet har falsifierats gång på gång, men tidningar, sociala media och TV fortsätter att berätta den spännande historien om kraftfulla poser.


I en ny och mycket omfattande studie från Michigan State University falsifieras återigen Cuddys påståenden. Frågan är om studien knuffar ner henne från topplistan på TedTalks?

"This new evidence joins an existing body of research questioning the claim by power pose advocates that making your body more physically expansive -- such as standing with your legs spread and your hands on your hips -- can actually make you more likely to succeed in life”,
säger Joseph Cesario, professor i psykologi vid Michigan State University.

I tidskriften Comprehensive Results in Social Psychology har Cesario m fl sammanställt sju studier som alla försökt replikera Cuddys studie utan att lyckas med det. Ingen av studierna visade positiva effekter. En kraftfull pose påverkar t ex inte hur du presterar på en arbetsintervju. Det hjälper inte att sätta händerna bakom huvudet eller stå med benen brett isär. Studierna granskades dessutom av professor Dana Carney, som var medförfattare till Cuddys studie från 2010. Carney skrev nyligen att hon inte längre “... believe that ‘power pose’ effects are real”.  Hon erkänner också att man gjorde metodologiska misstag som p-hacking.


Dessutom publicerades fyra nya studier som testade huruvida en kraftfull pose påverkar hur du lyckas i förhandlingar. Det gjorde de inte. Hur du sitter och hur du står påverkar inte hur det går.

"There is currently little reason to continue to strongly believe that holding these expansive poses will meaningfully affect people's lives, especially the lives of the low-status or powerless people."

I sin Ted-föreläsning säger Cuddy att du bara behöver din kropp och två minuter för att förändra ditt liv. Det låter bra. Fantastiskt bra. För bra. Kan det vara sant? Om det låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

De kraftfulla poserna kommer att överleva den här studien. En del ser det som fakta. De kraftfulla poserna sprider sig och delar sig på sociala media. Myten får eget liv, precis som påståendet att du ska dricka 8 glas vatten eller att du bara använder tio procent av din hjärna.


tisdag 12 september 2017

Hjärnfysikbloggen: Det är ditt liv


I veckan är det premiär för filmen om Björn Borg och John McEnroe. Den måste jag se. Den verkar välgjord. Scenerna från filmen ser nästan ut som om de kommer från en dokumentär. Björn Borg och Ingemar Stenmark var stora stjärnor, men de var och är båda väldigt privata. Stenmark är med på en del jippon, men Borg håller sig borta från journalister. Kanske blev han bränd redan på 70-talet.

Borg McEnroe.


För något år sedan läste jag att Borg blev arg på föräldrar som pressar sina barn alldeles för hårt. Det måste vara viktigt för honom. Han uttalar sig sällan i media. Själv hade Borg aldrig känt någon press. Han hade ett inre driv som barn. Han tränade mot en garageport och skapade motståndare i skallen. Han lekte tennis. Lek är barnets sätt att ta kontroll i en värld som vuxna kontrollerar. I fantasin spelade ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


torsdag 7 september 2017

Det bruna fettet

När äldre människor kommer på besök brukar jag skruva upp värmen några grader. Annars behåller de ytterkläderna på. Äldre människor fryser nämligen mer än yngre människor. Det gäller även djur som t ex möss. I en ny studie från University of Utah Health såg man dock att ett näringstillskott som heter L-karnitin återställer mössens ungdomlig förmåga att anpassa sig till kyla.

"We uncovered a well-controlled process for mobilizing energy to the tissues that need it," förklarar Claudio Villanueva, biträdande professor i biokemi vid University of Utah Health.

L-karnitin ökar tillgången av bränsle som används av brunt fett, ett nyttigt fett som genererar kroppsvärme när vi fryser.

Huttra eller bränna
Människor har små mängder brunt fett, men möss som måste anpassa sig till kyla för att överleva har mycket brunt fett. Till skillnad från vitt fett som lagrar kalorier, bränner detta aktiva fett energi för att bibehålla kroppens kärntemperatur. Därmed behöver inte mössen huttra för att aktivera förbränning. Brunt fett brinner utan att man rör sig. Små däggdjur och däggdjur som övervintrar har stora mängder brunt fett. Även bebisar har mycket brunt fett. En bebis huttrar inte.

Forskarna upptäckte dock en nytt sätt som djuren anpassar sig till kyla på. De upptäckte en vaxartad lipid som kallas acylkarnitiner som ökade som svar på kyla. Nivåerna var mycket höga hos unga möss som anpassade sig till kyla, men ganska låga hos äldre möss som frös och inte kunde öka sin kroppsvärme.

Acylkarnitiner skapas i levern, därefter åker de ut i blodet och tar sig till energiintensiva vävnader som brunt fett. Det bruna fettet bryter ner acylkarnitinerna och bränner upp dem och skapar på detta sätt värme.


Brunt fett har fler mitokondrier som bränner vitt fett som ger värme utan att skapa ATP.

När forskarna begränsade cirkulationen av acylkarnitiner hos unga möss började de att frysa. När forskarna ökade cirkulationen hos äldre möss genom tillskott av L-karnitin ökade deras förmåga att anpassa sig till kyla.

En orsak till att det kan vara så svårt för äldre att värma upp sig är att det är dyrt ur energisynpunkt. Värme ger ju inte energi för arbete. Men idag, då fetma är ett större problem än undernäring, kan det bruna fettet kanske minska mängden fetma i världen. Det ena sättet är att frysa lite mer, eller så kanske man kan äta nån sorts tillskott som aktiverar det där bruna fettet. Jag tror de flesta föredrar det senare.

onsdag 6 september 2017

Hjärnfysikbloggen: Hjärnan minns att du var en löpare

Har man nytta av det man gör som ung när man blir äldre? Hjärnan är ju som mest formbar när man är ung. Barn lär sig språk, matematik, simning och att spela fiol till synes utan ansträngning. Unga hjärnor reagerar starkt på olika former av stimulans.

Det man lär sig som ung och sedan använder ibland brukar finnas kvar. Jag var intresserad av historia som barn och det har jag nytta av idag då allt jag läser kan sorteras in i historiska fack. Men hur är det med löpning? Har man nytta av intervallerna man körde som tonåring? Har man en gång lärt sig gå, cykla och simma, kan man det. Det är motoriska ...


Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


söndag 3 september 2017

Hjärnfysikbloggen: Var går gränsen?

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur viktigt det är att utmana sig själv. Det är ett villkor för att utvecklas. Men var går gränsen?

Cykelloppet Race Across America är ett av de mest krävande loppen i världen. Det tar nio dygn. Det är en tävling utan paus för sömn eller mat. Det blir någon timmes sömn här och där. Sömnbristen sliter på psyket. Det fysiska slitaget drabbar kontaktytorna mellan kropp och cykel. Fötterna sväller flera storlekar. Nerverna ut till händerna slutar att fungera. En del sätter fast huvudet med silvertejp ...


Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.



torsdag 31 augusti 2017

Fyra koppar kaffe minskar risken att dö rejält

Enligt en ny studie minskar du risken att dö tidigt om du dricker två till fyra koppar kaffe om dagen. Denna slutsats presenterades vid European Cardiac Society Congress 2017, och är resultatet av en observationsstudie som följt 20 000 personer i Spanien under tio års tid. Medelåldern hos deltagarna var 37 år. Under perioden dog 337 deltagare. De som drack minst fyra koppar kaffe per dag hade 64 procent lägre risk att dö jämfört med de som sällan eller aldrig drack kaffe. De som drack två koppar om dagen hade 22 procent lägre risk. För personer över 45 år som drack två koppar kaffe var dödligheten 30 procent lägre, vilket tyder på att kaffe blir bättre med åren.

Det var en observationsstudie. Forskarna kan inte visa att kaffe är orsaken, men de rensade bort faktorer som ålder, kön och diet och kom fram till detta starka samband mellan kaffe och dödlighet.

”In the SUN project we found an inverse association between drinking coffee and the risk of all-cause mortality, particularly in people aged 45 years and above. This may be due to a stronger protective association among older participants”, säger Dr. Adela Navarro, medförfattare och kardiolog vid Hospital de Navarra i Pamplona, Spanien.


Risken att dö är fortfarande 100 procent oavsett hur mycket kaffe du dricker. Däremot tycks alltså kaffe minska risken att dö den närmsta tiden. Jag kanske ska ta en påtår. Men inte mer än så. Andra studier har visat att kaffe är nyttigt upp till en viss gräns på omkring fyra koppar kaffe.


Läs mer om löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

tisdag 29 augusti 2017

Antiinflammatoriska läkemedel hämmar muskeltillväxt

Många som tränar, äter också antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen och ipren. Men en ny studie från Karolinska institutet visar att NSAID kan hämma muskeltillväxten hos unga indivder som tränar styrka.

I studien delades unga män och kvinnor (18–35 år) slumpmässigt i två grupper: en grupp åt en hög dos NSAID (ibuprofen/ipren) och den andra gruppen en mindre dos acetylsalicylsyra. De tog dosen varje dag under åtta veckor. Under samma period tränade de styrka 2-3 gånger i veckan. Sedan mättes bland annat muskeltillväxt, muskelstyrka och antiinflammatoriska markörer i musklerna.

Efter åtta veckor hade gruppen som ätit den lägre dosen med acetylsalicylsyra fått ungefär dubbelt så stor muskelvolymökning jämfört med de som ätit stora dosen ibuprofen.

"Resultaten är högintressanta eftersom intaget av antiinflammatoriska läkemedel är väldigt stort över hela världen, och inte minst bland elitidrottare och motionärer. Vi valde att titta på effekten av ibuprofen eftersom det är ett av de mest välstuderade antiinflammatoriska läkemedlen på marknaden, men vi tror att alla typer av receptfria NSAID-preparat i höga doser påverkar musklerna på liknande sätt", säger Tommy Lundberg, forskare vid institutionen för laboratoriemedicin på Karolinska Institutet och huvudansvarig för studien i ett pressmeddelande från KI.


Bild wikipedia.

Även muskelstyrkan påverkades negativt av höga doser antiinflammatoriska läkemedel. Analyser av muskelbiopsier visade att inflammationen hämmade musklerna hos de försökspersoner som fått ibuprofen.

"Det här tyder på att muskelns inflammationsprocesser i samband med styrketräning är gynnsamma för den långsiktiga uppbyggningen av ny muskelmassa, åtminstone hos unga personer. Våra resultat antyder att unga individer som styrketränar för att öka muskelmassan och bli starkare bör undvika regelbundet intag av höga doser antiinflammatoriska läkemedel", säger Tommy Lundberg.

Inflammationer är en del av kroppens anpassning till bl a träning. Det är alltid en risk att ändra på kroppens beprövade lösningar. Oftast handlar det om en avvägning. Vill jag bli bra nu, eller bli helt återställd långt senare? Den nya studien visar att det inte bara handlar om läkning, utan också om träningseffekt.

På lång sikt tycks det bäst att låta kroppen växa sig starkare genom att gå igenom den inflammatoriska och helande processen. På kort sikt tappar man och det gör lite ont, men det kanske det är värt.


Läs mer om löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

söndag 27 augusti 2017

Hjärnfysikbloggen: Intervaller och ångest

Jag tränar mest lugnt och långt, men en gång i veckan tränar jag hårt i form av intervaller. Var fjärde vecka kör jag fler intervallpass, eftersom det tycks finnas fördelar att köra intervaller i block. Sedan följer en lugn vecka. Det är ett träningsschema som passar mig. Det känns bra att veta ungefär hur jag ska träna och när jag följer det upplägget, brukar jag bli bättre. Jag ser det som tre trappsteg upp, sedan ett trappsteg ner och därefter tre nya trappsteg upp på lite högre nivå än förra gången. Det tredje trappsteget är högre än de övriga. Det är veckan med fler intervaller.

Utsikt från Speckstaberget. Det är belöningen efter mina backintervaller.

Ibland ser jag fram mot intervallerna, andra gånger känner jag ångest och mitt undermedvetna letar undanflykter. För att komma vidare pratar jag med mig själv. Vad vill du? Vill du bli bättre? Då måste du ut ur bekvämlighetszonen. Ok. Ångesten visar hur viktigt det är. Det är ett tecken. Om jag trots ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.



lördag 26 augusti 2017

Varning för bukfetma


Det finns många myter om fett. Fett anses farligt och skadligt. Men fettet som omger cellerna eller fettet som isolerar nervceller, är vare sig skadligt eller farligt. Oftast klumpar man ihop allt fett, men det finns olika typer av fett. Det finns brunt och beiget fett. Det är rent hälsofett. Det finns underhudsfett och det finns visceralt fett, också kallat bukfett. När vi talar om skadligt fett, handlar det om ett överskott på bukfett.

Bukfett är kopplat till en rad sjukdomar, som hjärtsjukdom. Det finns även en koppling till cancer. Men hur ser den kopplingen ut?

Bukfett är fettet runt de inre organen.

En ny studie från Michigan State University kanske kan svara på det. Forskarna såg att ett visst protein -  fibroblasttillväxtfaktorn 2 eller FGF2 -som släpps ut från fett i kroppen kan förvandla friska celler till cancerceller. Både underhuds- och bukfett frigör FGF2, men bukfettet frigör mycket mer och har man mycket bukfett frigörs ännu mer FGF2.

"Our study suggests that body mass index, or BMI, may not be the best indicator," säger studiens huvudförfattare Jamie Bernard i ett pressmeddelande. "It's abdominal obesity, and even more specifically, levels of a protein called fibroblast growth factor-2 that may be a better indicator of the risk of cells becoming cancerous."

Brunt fett
Det blir kallare nu. I förrgår var det tre grader och jag fick skrapa bilrutan. En fördel med kyla är att kroppen bildar brunt fett när man fryser. Brunt fett bränner bort det farliga vita bukfettet. Tyvärr måste man frysa för att signalera till kroppen att börja tillverka detta nyttiga fett. Det bruna fettet håller oss sedan varma genom att bränna av vitt fett.

Jag brukar vara ganska dålig på att klä mig varm och fryser ganska ofta. Men det är ju inte farligt att frysa. Man blir inte förkyld. Mina kollegor klagar på att det är kallt på kontoret, men jag fryser inte eftersom jag har mycket brunt fett. En kollega sitter med dubbla tröjor och filt, medan jag går runt i T-shirt.

Läs mer om fett, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

tisdag 22 augusti 2017

Jobba hårt in i det sista

En dag i somras låg jag i hängmattan och tittade på två silvertärnor som virvlade runt och dök i sjön. De kommer tillbaka år efter år. Under vintern lever de nära Sydpolen. De pendlar 1000 mil hit och dit. Under en livstid sägs de att de flyger omkring 2 miljoner kilometer. Det är 500 varv runt jorden. De dyker med samma dödsförakt när de är unga som gamla. De sliter hårt, ändå lever de i 30 år. Däggdjur - bortsett från fladdermöss - i samma storlek lever bara en tiondel så länge. Jag tror det är samma silvertärnor som jag såg för 10 eller 15 år sedan, men det är svårt att se hur gamla fåglar är. De ser pigga ut in i det sista. Men de inte bara ser pigga ut. De är pigga.
 

Silvertärna.

En studie från något år sedan visade att sillgrisslor lever ett aktivt liv i 30 år. Sedan dör de knall och fall. De visar få tecken på åldrande före döden. Sillgrisslor är ungefär som humlor - de borde inte kunna flyga, men de flyger ändå. De har högre energikostnad än alla andra fåglar och använder massor av energi för att flyga och dyka. Det borde ge en hög grad av oxidativ stress, vilket - enligt populära teorier om oxidativ stress - skadar celler och leder till åldrande. Men sillgrisslor tycks inte bli äldre. De kör hårt in i det sista. De skaffar nya ägg, kastar sig nerför stup och dyker ner till 200 meters djup. Sedan dör de. De ligger inte i någon säng den sista tiden. De flyger, dyker, parar sig frekvent och dör. En sillgrissla, som de kanadensiska forskarna kallar Wayne Gretzky, har fortplantat sig i närmare 20 säsonger. Det är lika länge som Gretzky spelade i NHL.


Sillgrisslor.

“Most of what we know about aging is from studies of short-lived round worms, fruit flies, mice, and chickens, but long-lived animals age differently. We need data from long-lived animals, and one good example is long-lived seabirds.”, säger studiens huvudförfattare Kyle Elliott, doktorand vid University of Manitoba.

Fåglar är både långlivade och uthålliga. Det hänger säkert ihop på flera sätt. 

måndag 21 augusti 2017

Hjärnfysikbloggen: Artros och sittsjuka

Risken för knäartros har fördubblats sedan 1940-talet, visar en ny studie av antropologerna Ian Wallace och Daniel Lieberman från Harvard. Det tycks inte i första hand bero på övervikt eller på ökad livslängd, utan deras gedigna studie tyder på andra orsaker.

Wallace och Lieberman tror att deras studie kan ändra på synen på knäartros som en följd av åldrande och istället leda till att vi fokuserar på de insatser som krävs för att förebygga sjukdomen - som vi nu gör med hjärtsjukdom.

De båda antropologerna använde sig av en rad olika metoder, inklusive studier av människor och djur, men deras huvudsakliga mål var att ta reda på hur gammal sjukdomen faktiskt är och om det verkligen stämmer att artros har blivit vanligare.

"There are famous examples in the fossil record of individuals, even Neanderthals, with osteoarthritis," säger Lieberman i ett pressmeddelande. "But we thought, let's look at the data, because nobody had really done that in a comprehensive way before."

Wallace åkte kors och tvärs över Amerika och lyckades leta fram över 2000 skelett, en del över 6000 år gamla. När brosk förstörs och ben kommer i direktkontakt med varandra, bildas en glasliknande yta. Det var denna yta som de letade ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

måndag 14 augusti 2017

Hjärnfysikbloggen: Löpning och ibuprofen

Många löpare använder icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen för att dämpa smärta och inflammationer. Inflammationer spelar en nyckelroll i läkningen av skador. Behandlar man en läkningsprocess, torde läkningen bli sämre.

Studier visar att NSAID-användning är särskilt utbredd bland utövare av ansträngande uthållighetssporter som maraton och ultralöpning. Enligt vissa uppskattningar tar så många som 75 procent av långdistanslöpare ibuprofen eller andra NSAID före, under eller efter träning och tävling.

Sedan tidigare vet man att NSAID kan bidra till njurproblem hos uthållighetslöpare. NSAID minskar kroppens produktion av prostaglandiner. Prostaglandiner sätter igång processer som bidrar till smärta och inflammation. Prostaglandiner får också blodkärlen att utvidga sig, vilket ökar blodflödet till det drabbade området. Syftet är ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.



lördag 12 augusti 2017

Neuromyter och lärstilar

I en ny studie har en grupp amerikanska forskare tagit reda på hur lärare, allmänhet och studenter som har gått neurovetenskapliga utbildningar ser på olika neuromyter. Neuromyter är vanliga missuppfattningar om hjärnforskning, varav många avser lärande. Forskarna fann att det är vanligt att tro på dessa neuromyter och att utbildning i neurovetenskap till viss del bidrog till att minska dessa felaktiga föreställningar.

Men spelar det någon roll om människor tror på neuromyter? Ja, inte minst när det handlar om utbildning och lärare. Om man t ex tror att alla barn som har dyslexi läser bokstäver baklänges, vilket 59 procent av alla lärare i studien trodde, påverkar det såklart kvaliteten på den hjälp barnet får.


En av forskarna bakom studien, Kelly Macdonald vid University of Houston, hade tidigare jobbat som lärare och stötte på många neuromyter under sin lärarutbildning. För att ta reda på hur dessa neuromyter levde ute i samhället, gjorde hon tillsammans med andra forskare en onlineundersökning där lärare fick svara sant eller falskt om en rad påstående om vanliga neuromyter. De testade också allmänheten och personer som hade studerat neurovetenskap, för att se om kunskap om hjärnan påverkar tron på neuromyter.

Studien visade att tron på neuromyter är utbredd, men att utbildning och särskilt neurovetenskap, minskar tron på myter. Allmänheten trodde på 68 % av neuromyterna, lärarna på 56 % och av de som studerat neurovetenskap trodde 46 % på neuromyter.

De neuromyter som flest trodde på var:
  • Myten om lärstilar, att individer lär sig bättre när de får information i sin föredragna inlärningsstil (taktil, auditiv eller visuell). 
  • Mozart-effekten (att klassisk musik främjar inlärning). 
  • Att dyslexiska barn ser bostäver baklänges. 
  • Att vi använder 10 % av hjärnan
  • Hur socker påverkar uppmärksamhet. 
  • Att vi antingen använder den högra eller den vänstra hjärnhalvan

Vad kan man göra åt detta? Enligt lärare i min omgivning lär man (åtminstone för några år sedan)ut lärstilar på lärarhögskolorna. Det är där man måste börja. Ut med myterna, in med den beprövade vetenskapen. Varför har t ex myten om lärstilar ett sådant grepp om lärarna? Det vimlar av kurser och jag har själv blivit klassificerad på en kurs. Som tur var brydde jag mig inte om den diagnosen, men många barn får en etikett och tror att de lär sig bäst genom att lyssna eller genom att se. Kanske känns det bra att klassificera och att bli klassificerad? Lärstilar skapar ordning i kaos. Men det är en inbillad ordning. Det vetenskapliga stöder obefintligt.

Ut med lärstilar och in med hjärnorna
I ett upprop i The Guardian i våras uppmanade 30 framstående hjärnforskare och psykologer skolorna att kasta ut lärstilar. De skriver att lärstilar är ineffektivt, ett slöseri med resurser och eventuellt skadliga eftersom det kan påverka elevernas utveckling. Myten om olika lärstilar skadar särskilt lågpresterande elever. De får en etikett som förstärker deras identitet och de missar därmed den variation som kanske krävs för att de ska utvecklas.

Jag lär mig en del saker genom att läsa böcker, andra saker genom att göra, prata och höra. Ju fler sinnen, desto bättre knyts kunskapen samman. Lärstilar främjar ett statiskt tänkesätt, men nu vet vi hur viktigt det är med ett dynamiskt tänkesätt. Hur vi ser på oss själva och vår förmåga, påverkar hur vi lyckas i livet. 

torsdag 10 augusti 2017

Hjärnfysikbloggen: Peak - så blir du bäst



Det finns hur många böcker som helst som handlar om hur man blir bra, bättre och bäst. En del är bra, men de flesta är ganska intetsägande. De handlar ofta om någon som lyckats och som sedan ger tips om hur man följer han eller hennes väg till framgång. Men det finns bara en väg: hårt, fokuserat arbete. Det är den enda vägen till framgång. Det menar psykologen K. Anders Ericsson. Nyligen kom han ut med boken Peak: vetenskapen om att bli bättre på nästan allt.



Ericsson tror inte på medfödd potential eller på det som kallas ”talang”. Med stöd från de senaste decenniernas forskning om hjärnans plasticitet och sin egen forskning under de senaste 30 åren, riktar han i Peak in sig på människans förmåga att forma och skapa sin egen potential. Det finns såklart ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


söndag 6 augusti 2017

Hjärnfysikbloggen: Fem saker som händer i hjärnan när du springer

En tydlig skillnad mellan människan och vår närmsta släkting schimpansen är sättet vi rör oss på. Schimpanser går och springer på alla fyra. Om de går på två ben vaggar de fram. De orkar bara springa fort i några hundra meter. De kan inte svettas och blir lätt överhettade. Vi människor rör oss dock smidigt på två ben. Vi orkar springa länge och kan göra oss av med kroppsvärme genom att svettas. De utvecklades till fruktätare. Vi utvecklades till jägare och samlare. Människan tvingades använda hjärnan för att spåra, förstå och jaga bytet. Hjärnan växte. Vi blev savannens bästa uthållighetsjägare. Till skillnad från schimpanser gillar vi att springa.

Nu har de tekniska utvecklingen distanserat oss från vår evolutionära historia. Vi har gått från löpare till sittare. Men löpning är bra för oss. Forskning visar att löpning påverkar vår uppmärksamhet, minne, kognition och våra sinnen. Vi behöver våra hjärnor och hjärnan behöver löpning. Här är fem saker som händer i din hjärna när du springer:

1. Hjärnan växer
För ganska exakt 20 år tittade hjärnforskaren Fred Gage och några kollegor lite närmare på vad som hände i hjärnorna ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


torsdag 3 augusti 2017

Hjärnfysikbloggen: Djupvila i fjällen

På måndag börjar jag jobba. Sommaren är slut, som man säger. Fast en sommar kan inte ta slut. Ett kexpaket kan ta slut. Sommaren flyttar sig bara. Den följer jordaxelns lutning. Om tio månader är sommaren här igen. Vad vore sommaren utan höst, vinter och vår?
Manarola i Cinque Terre.

Semestrar tar dock slut. Det blev en resa till vackra Cinque Terre och två resor till fjällen. Italien var kultur och folkliv, fjällen storslagen tystnad och ensamhet. I fjällen gick jag offline och offpist. Mobiler och sociala media tär på krafterna och försämrar förmågan att fokusera på det som är viktigt. Vi rör våra mobiler 2167(!) gånger per dag. Strax före sommaren kom en studie som visade att mobiler suger kognitiv kraft även om de är avstängda och ligger i en väska. Eftersom mobiler hela tiden är på i våra hjärnor, är det som om vi ständigt multitaskar.

Kaffe with a view.


Det fick mig att tänka efter. Jag lägger ...


Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


söndag 30 juli 2017

Hjärnfysikbloggen: Steglängden

Din löphastighet avgörs av två faktorer: steglängd och frekvens. Det betyder inte att längre steg är bättre, det betyder bara att bra löpare kommer längre på varje steg. Du blir knappast snabbare av att ta längre steg, men om du tränar så att du blir snabbare blir steget längre. Svårare än så är det inte. Men kan man manipulera sin steglängd på något sätt?

Den amerikanska löparen Jared Ward (sexa på OS i maraton 2016) har tillsammans med professorn i biomekanik Iain Hunter vid Brigham Young University försökt hitta ett svar på den frågan. De kom fram till att den steglängd löpare själva väljer är optimal.

“Don’t worry about changing your stride length,” säger Hunter i ett pressmeddelande från Brigham Young University. “You should just leave it alone or you’re going to use more energy in the end.”

I studien mättes energianvändningen hos 33 löpare samtidigt som de sprang med olika steglängd i 20 minuter. Av dessa var 19 erfarna löpare, medan 14 aldrig ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


lördag 29 juli 2017

Hjärnfysikbloggen: Lindansare

Förr var stress något man skulle undvika. Stress var entydigt dåligt. Nu tycks det snarare handla om hur man själv ser på stress. De som ser stress som ett problem, får ofta problem. De som ser stress som en möjlighet, tar sig ofta vidare och upptäcker nya sidor hos sig själva. Hjärtat ökar takten för att öka prestationen, inte för att få dig att stamma och tappa tråden.

Elitidrottsmän är bättre på att se fördelar med stress. De utsätter sig för fler utmaningar och svårigheter. Problem som tornar upp sig leder till stress och genom att bemästra stress och lösa problem, blir du bättre på att hantera stress och lösa problem i framtiden. Alla kan bli bättre på det. Det är det som är träning. Den bästa träningen liknar det som händer på match eller tävling. Det är enklare att balansera på en lina som ligger på en trottoar än att verkligen gå på lina. Det är skillnad på lek och allvar, men ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen ...


onsdag 5 juli 2017

Hjärnfysikbloggen: Prestera under press

Att prestera under stress är en viktig färdighet. En del är bättre på att prestera under stress än andra. Eftersom man blir bättre på det man gör ofta, borde t ex elitidrottare vara bra på att prestera under stress. De utsätter sig ju oftare för utmaningar och svårigheter, både på tävling och träning.

I en studie från University College London i samarbete med Dunlop Tyres försökte forskare lista ut hur förmågan att hantera stress och överraskande situationer skiljer elitidrottare från motionärer. En elitidrottare måste har kontroll över reflexerna. Det är deras jobb. Det är det deras hjärnor sysslar med.

I en intervju säger studiens ledare, professor Vincent Walsh: "What often sets some people apart from the rest is not how good they are in the practice arena, but how good they are under pressure. We wanted to test these guys to see if we could probe what sets them apart. In some of the participants’ fields, split second decision- making can result in the ultimate difference.”

Syftet med studien var att ta reda på hur viktig den mentala prestationsförmågan är för att hantera påfrestande situationer, vare sig det rör sig om vardagliga utmaningar eller adrenalinstinna intensiva situationer.

Fem elitidrottare och fem motionärer ingick i studien. De senare fungerade som kontrollgrupp. I den professionella gruppen fanns Alexander Polli, som till vardags kastar sig nerför bergsväggar i en sport som kallas wingsuit. Det låter ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


måndag 3 juli 2017

Om tro och förväntningar

Den vanligaste anledningen till att folk inte tränar är att man tycker det är för jobbigt. Det är inte värt det. Motivationen är för låg. Så då gör man något annat istället, som att äta glass framför teven. Det är inte särskilt jobbigt att sitta framför teven och slafsa i sig glass, men risken är stor att kroppen blir jobbigare att bära runt på om man alltid väljer TV och glass framför träning. På sikt är det mindre jobbigt att välja träning.

Men folk kanske avstår från träning för att de tror att de måste köra hårt? I en ny studie upptäckte psykologen Hendrik Mothes och hans team vid Institutionen för idrottsvetenskap vid universitetet i Freiburg att de egna förväntningarna har ett stort inflytande på hur jobbig man uppfattar träning. Forskarna fann också att hur väl personen kände sig själv spelade en stor roll i denna upplevelse.

I studien ingick 78 testpersoner som cyklade på en stationär cykel i 30 minuter. Innan de började cykla angav de hur pass vältränade de trodde att de var. Därefter blev de ombedda att sätta på en kompressionströja tillverkad av en känd idrottare. Medan de cyklade frågade forskarna hur ansträngda de kände sig. Innan testerna tittade testpersonerna dessutom på filmer som antingen betonade de positiva hälsoeffekterna av den kommande cykelaktiviteten eller dämpade förväntningarna. Syftet med filmklippen var att påverka testpersonernas förväntningar på träningen.




Resultat av studien visade att träningen upplevdes som mindre ansträngande för testpersoner med positiv förväntningar. Ju mer vältränade de uppfattade sig själva som, desto starkare var den effekten. De positiva förväntningarna hjälpte emellertid inte de som såg sig själva som dåligt tränade. Forskarna fann också att kompressionströjan gjorde att det kändes lättare för de som såg sig som dåligt tränade, men för de som ansåg sig vara vältränade gjorde tröjan ingen skillnad. "Merely the belief that the shirt would help, did help the 'unsporty' subjects to have a lower perception of strenuousness during the exercise", förklarar Mothes i ett pressmeddelande.

Dessa resultat är ytterligare bevis på att placebo-effekten. Studien visar också att det spelar stor roll vad du tror om dig själv och olika produkter. Studien visar inte minst att de som själva ser sig som dåligt tränade och känner låg motivation, för dem kan olika sportprodukter minska upplevelsen av ansträngning. Men de måste tro att det kommer att kännas bättre.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


söndag 2 juli 2017

Fysisk aktivitet minskar risken för Alzheimer

Personer med hög risk för Alzheimers sjukdom och som är måttligt fysisk aktiva har bättre ämnesomsättning av glukos i sina hjärnor jämfört med de som bara tränar lätt, enligt en ny studie.

Studien publicerades denna vecka i Journal of Alzheimers Disease och baseras på 93 symptomfria medlemmar av Wisconsin Register för Alzheimers Prevention, som med mer än 1500 registrerade medlemmar är världens största databas för personer med hög genetisk risk för Alzheimer.


Forskarna mätte och kvantifierade först deltagarnas fysiska aktivitet under en vecka. Därefter delades deltagarna in i tre aktivitetsnivåer: lätt, måttligt eller hårt. Lätt fysisk aktivitet motsvarade en långsam promenad, måttlig var en snabb promenad och ansträngande löpning klassades som hård. Sedan analyserades den fysiska aktiviteten analyserades för att bestämma hur aktiviteten motsvarade ämnesomsättning av glukos - ett mått på nervcellernas hälsa och aktivitet - i områden i hjärnan som har försämrad ämnesomsättning av glukos hos personer med Alzheimers sjukdom.

Måttlig fysisk aktivitet var förknippad med hälsosammare (högre) ämnesomsättning i alla analyserade hjärnområden. Forskare noterade en gradvis fördel: de som ägnade mer tid per dag åt måttlig fysisk aktivitet hade bättre ämnesomsättning av glukos än de som tränade mindre tid. Hård träning hade positiva effekter på hippocampus, men inte lika omfattande i hela hjärnan som måttlig träning.

"This study has implications for guiding exercise 'prescriptions' that could help protect the brain from Alzheimer's disease
," säger studiens huvudförfattare Ryan Dougherty. "While many people become discouraged about Alzheimer's disease because they feel there's little they can do to protect against it, these results suggest that engaging in moderate physical activity may slow down the progression of the disease.”

De flesta klarar av en rask promenad som sätter igång hjärtat och skyddar hjärnan. Det svåra är att motivera sig att gå raskt och länge, särskilt när man blir äldre. Det är trevligare och mindre ansträngande att gå sakta. Men om du har föräldrar eller mor- och farföräldrar som drabbats av Alzheimer, är en rask promenad eller en lugn löptur kanske det bästa du kan göra för att minska risken att också du drabbas.

Läs mer om hjärnan och löpning i Hjärnfysikbloggen.

torsdag 29 juni 2017

Ibland är vitt bröd bättre än surdegsbröd

Vad betyder ordet nyttigt? Surdeg baseras på urgamla bakterier och jästsvampar. De har bakats i tusentals år och anses nyttigt. Vitt bröd är däremot onyttigt. Det är industriellt och nytt. Surdeg har dessutom ett lågt GI-värde (glykemisk index). GI-värdet räknas utifrån hur 50 gram kolhydrater i livsmedlet påverkar blodsockerhalten och som referens används vitt bröd som har GI-värde 100.

Redan för två år sedan kom en israelisk studie som visade att det fanns stor variation på hur glass och sushi påverkade blodsockret hos olika personer. Nu har samma forskare gjort ytterligare en studie, denna gång på surdegsbröd och vitt bröd.


För att testa de båda brödtyperna rekryterades 20 personer. Hälften av dem åt surdegsbröd i en vecka, sedan åt de normalt i två veckor och därefter vitt bröd i en vecka, medan den andra halvan gjorde tvärtom. Forskarna räknade mikrober, blodtryck, blodsocker, vikt, hormoner och molekyler. Forskarna kunde inte upptäcka någon signifikant effekt av brödtyp på någon faktor.

De flesta fick - som man kunde förvänta sig - högre blodsocker av vitt bröd än av surdeg. Men det gällde inte alla. En del fick högre blodsocker av surdeg. Det betyder alltså att mat inte kan klassificeras enligt något index. Mat är mat i ett sammanhang. Matens näringsvärde bestäms av mikrober, gener, näringsämnen och annan mat.

Det var visserligen en liten studie, men designen med en överkorsningsstudie betyder att en liten förändring i någon faktor borde ha visat sig. Brödet ändrade flera faktorer, men den förändringen kunde inte kopplas till typ av bröd.


En bild-abstract av studien.


Leder de olika bröden till samma effekt, eller är det så att bröd ger olika effekter i olika människor? Det var det intressanta budskapet i studien. Forskarna kunde nämligen förutsäga effekten av bröd med hjälp av en algoritm baserad på personernas mikrobiom (tarmflora).

De generella rådens tid är snart förbi
Studien ändrar sannolikt inte de gällande kostråden om att äta grovt bröd och att undvika vitt bröd. Men studien visar på baksidan med generella råd. Generella råd gäller i genomsnitt. Mänskligheten är förvisso normalfördelad, men ingen människa är normal. Det normala är en punkt längs en statistisk kurva. Det är den verkliga slutsatsen av studien. Människor är olika och glykemiskt index är ett genomsnitt. För att ge korrekta svar krävs det att experter har koll på varenda molekyl i människan, maten och miljön och det kommer aldrig finnas en sådan mänsklig expert. Forskarna i studien visar vägen till framtiden. De använde en algoritm för att förutsäga effekterna. I framtiden går vi inte längre till experter för att få svar, utan till algoritmer. Det gör vi redan nu. Själv frågar jag alltid algoritmerna bakom google. Om jag ställer rätt fråga, brukar jag få ett bra svar. Det svåra är att komma underfund med vad som är rätt fråga.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


onsdag 28 juni 2017

Hjärnfysikbloggen: Löpning pumpar ut BDNF i hjärnan

Löpning är bra för hjärnan, för minne och lärande. Ur ett evolutionärt perspektiv är dessa processer sammanflätade för att säkerställa överlevnaden hos djur och människor. Fysisk ansträngning är vanligtvis ett svar på fara eller hunger. Fara och hunger har inte bara tvingat människor och djur att röra sig och springa, utan också medfört ökad plasticitet så att hjärnan lärt sig undvika faror och hitta mat. Det är viktigt att hjärnan anpassar sig till nya stresskällor, lär känna nya platser och lär sig var faror och byten finns. Allt detta kräver en hjärna som uppdaterar sina modeller och gissningar.

I åratal har forskare vetat att hjärnorna hos djur och människor som tränar regelbundet är annorlunda än hjärnorna hos de som sitter stilla. Djurförsök visar att löpning leder till att det skapas nya nervceller i hippocampus, som är en del av hjärnan och viktigt för minne och inlärning.

Forskare tror att motion åstadkommer detta genom att uppmana hjärnan att pumpa ut ett protein som kallas brain-derived neurotrophic factor, eller BDNF. BDNF fungerar som ett ”hjärngödsel" och hjälper nervceller att växa och överleva och stärker ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


tisdag 27 juni 2017

Muskelstyrka och kognitiv funktion

En ny finsk studie visar att ökad muskelstyrka är förknippad med bättre kognitiv funktion hos äldre män och kvinnor. Forskarna såg en koppling mellan kognitiv funktion och muskelstyrka i både över- och underkroppen, men de kunde inte se någon koppling mellan handgreppstyrka och kognitiv funktion. Kognition avser hjärnfunktioner för att ta emot, lagra, bearbeta och använda information. Resultaten publicerades i European Geriatric Medicine.




Studien omfattade 338 män och kvinnor med en medelålder av 66 år. Deras muskelstyrka mättes med hjälp av handgreppstest, tre övningar för underkroppen och två för den övre kroppen. Därefter beräknades styrka och kognitiv funktion.

Handgreppstyrka går snabbt och enkelt att mäta, och har använts som ett mått på muskelstyrka i olika studier. I den här nya studien kunde forskarna emellertid inte se en koppling i den modell som användes mellan muskelstyrka och kognitiv funktion för handgreppstyrka och ålder. Däremot observerades en koppling mellan muskelstyrka och kognitiv funktion när resultatet av muskelstyrka i över- eller underkroppen inkluderades i modellen.

“The findings suggest that it may be justified to go beyond the handgrip and to include the upper and lower body when measuring muscle strength, as this may better reflect the association between muscle strength and cognition,säger studiens huvudförfattare Heikki Pentikäinen vid Kuopio Research Institute of Exercise Medicine and University of Eastern Finland, som för närvarande förbereder en doktorsavhandling i ämnet för Östra Finlands universitet.

Löpning är bra för kognitiv funktion. Men det tycks också som om styrketräning sätter fart på hjärncellerna. Det bästa är nog att göra både och.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.



Suckarnas mystik

Varför suckar man egentligen? Barnen suckar då jag försöker skämta och några av mina kollegor sätter sig med en suck på måndagarna. Suckar handlar dock inte bara om sorg, leda och förtvivlan, utan är också en reflex som håller lungorna i trim. Ett kontrollsystem i hjärnan ser till att du suckar ungefär 12 gånger i timmen – oavsett om det är måndag eller fredag.


I en studie visar forskare från Stanford University att två små grupper av nervceller i hjärnstammen styr suckarna. De suckande nervcellerna gör det som svar på ett omedvetet kommando att blåsa upp lungornas myller av alveoler som kontrollerar kroppens syre- och koldioxidupptag.

Unlike a pacemaker that regulates only how fast we breathe, the brain’s breathing center also controls the type of breath we take,” säger Mark Krasnow, biokemist på Stanford University School of Medicine. “It’s made up of small numbers of different kinds of neurons. Each functions like a button that turns on a different type of breath. One button programs regular breaths, another sighs, and the others could be for yawns, sniffs, coughs and maybe even laughs and cries.”

Forskningsteamet gjorde studier på möss, som lever lite hetsigare än människor och suckar så ofta som 40 gånger i timmen. De lyckades identifiera 200 nervceller i hjärnstammen som tillverkar och ger ifrån sig två neuropeptider, ämnen som är viktiga för nervcellernas kommunikationssystem. Samma grupp av peptider finns i den mänskliga hjärnan. Forskarna upptäckte att peptiderna fick en annan grupp på 200 nervceller att aktivera mössens muskler som drog igång en suck. Om forskarna blockerade en peptid så minskade suckarna till hälften. Om både peptiderna blockerades, så slutade mössen att sucka helt och hållet.

Livsviktigt att sucka
Forskningen har alltså visat att suckar rent av är livsviktiga. Om man inte suckar var femte minut eller så, kommer alveolerna långsamt kollapsa och orsaka lungproblem, säger Jack Feldman, professor i neurobiologi och en av författarna bakom studien. “A sigh is a deep breath, but not a voluntary deep breath. It starts out as a normal breath, but before you exhale, you take a second breath on top of it.”

Tack och lov för suckarna alltså. Men varför sucker vi av leda och av stress? Det vet inte forskarna än. Kanske Erik Johan Stagnelius 200 år gamla dikt Suckarnas mystär kan ge lite nyplatonsk vägledning?

Suckar, suckar äro elementet, 
i vars sköte Demiurgen andas. 
Se dig om! Vad gladde dina sinnen? 
Kom ditt hjärta fortare att klappa, 
och med fröjdens milda rosenskimmer? 
flyktigt stänkte dina bleka kinder? 
Säg vad var det? Blott en suck av vemod 
som ur andelivets källa fluten 
vilsefor i tidens labyrinter. 

Tvenne lagar styra mänskolivet. 
Tvenne krafter välva allt, som födes 
under månens vanskeliga skiva. 
Hör, o mänska! Makten att begära 
är den första. Tvånget att försaka 
är den andra. Skilda åt i himlen, 
en och samma äro dessa lagar 
i de land där Achamot befaller, 
och som evig dubbelhet och enhet 
fram i suckarnas mystèr de träda. 
Mellan livets sorgesuck och dödens 
mänskohjärtat vacklar här på jorden, 
och vart enda andedrag förkunnar 
dess bestämmelse i sinnevärlden.

Ser du havet? Ilande det kommer, 
vill med blåa längtansfulla armar 
under fästets bröllops-facklor sluta 
till sitt bröst den liljekrönta jorden. 
Se det kommer. Hur dess hjärta svallar 
högt av längtan! Hur dess armar sträva! 
Men förgäves. Ingen önskan fylles 
under månen. Själva månens fullhet 
minutlig. Med bedragen väntan 
dignar havet och dess stolta böljor 
fly tillbaka suckande från stranden. 

Hör du vinden? Susande han svävar 
mellan lundens höga poppelkronor. 
Hör du? växande hans suckar tala, 
liksom trånsjukt han en kropp begärde 
att med sommarns flora sig förmäla. 
Dock re`ntyna rösterna. På lövens 
eolsharpa klingar svanesången 
ständigt mattare och dör omsider. 

Vad är våren? Suckar blott från jordens 
dunkla barm, som en himlens konung fråga 
om ej Edens maj en gång begynner. 
Vad är lärkan, morgonstrålens älskling? 
Näktergalen, skuggornas förtrogna? 
Suckar blott i växlande gestalter. 

Mänska! vill du livets vishet lära, 
o, så hör mig! Tvenne lagar styra 
detta liv. Förmågan att begära 
är den första. Tvånget att försaka 
är den andra. Adla du till frihet 
detta tvång, och helgad och försonad 
over stoftets kretsande planeter 
skall du ingå genom ärans portar.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


måndag 26 juni 2017

Andas lugnt

Meditation och mindfulness har blivit populärt på senare år. Det finns starkt vetenskapligt stöd för att långa, långsamma andetag är bra mot stress och oro. Jag brukar själv se till att andas lugn och långsamt när jag varvar ner på kvällen. I en artikel i New York Times tar Gretchen Reynolds upp en studie från Stanford University som avslöjar varför dessa långa, djupa andetag är så lugnande. Denna studie visar också hur invecklad länkarna är mellan andning och tänkande, beteende och känsla.

Andningen sitter i hjärnan
Sedan tidigare vet man att en liten bunt på 3000 nervceller inuti hjärnstammen styr de flesta aspekter av andning. De fungerar som en pacemaker. Genom att spåra olika proteiner som produceras av generna i varje nervcell, har forskare kunnat gruppera nervceller i olika typer. De identifierade 65 olika typer av nervceller, var och en med ett unikt ansvar för någon aspekt av andning.

Mediterande munk. Bild från wikipedia.

I den nya studien inaktiverade forskarna en av dessa nervcellstyper. Efteråt suckade, gäspade och andades mössen precis som tidigare. Men när mössen placerades i nya burar, som normalt leder till att möss utforskar det okända och sniffar nervöst - en form av snabb andning - så satt mössen lugnt och putsade sig.

Det visade sig att nervcellerna som inaktiverats var kopplade till en del av hjärnan som är inblandad i upphetsning. Detta område skickar signaler till flera andra delar av hjärnan som gör oss redo för kamp och även gör oss oroliga eller desperata. I de lugna mössen var detta område helt tyst. De kände ingen oro.

Dessa nervceller skulle normalt upptäcka aktivitet i andra nervceller som reglerar snabba sniffningar och larma hjärnan om att något potentiellt oroande pågick och sätta igång oro och panik. Sniffande resulterar alltså i ett tillstånd av ångest som i sin tur gör musen än mer orolig så att den sniffar ännu mer.

Det kanske är därför djupa andetag är lugnande, eftersom de - till skillnad från hetsig sniffning - inte aktiverar nervceller som kommunicerar med hjärnans central för oro och panik.

4-7-8-andning
Jag är sällan stressad och oroad, men ibland rusar tankarna runt som sniffande möss i varje skrymsle och vrå. Det leder ingen vart utan bara runt, runt. Då kan det vara bra med lite djupandning. En intressant variant som jag provat kallas 4-7-8-andning.

1. Andas ut helt genom din mun (så att det låter whoosh).

2. Stäng munnen och andas tyst in genom näsan medan du räknar till fyra i huvudet.

3. Håll andan medan du räknar till sju.

4. Andas ut helt genom munnen (whoosh) medan du räknar åtta.

5. Upprepa 1-4 fyra gånger.

När man lärt sig det här mönstret (kan ta två månader innan man är fullärd) somnar man som en stock. Åtminstone gör jag det. Katter verkar dock klara sig bra utan andningsövningar. Vår sibiriska katt somnar hursomhelst och vaknar när jag öppnar kylskåpet.



Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


söndag 25 juni 2017

Hjärnfysikbloggen: Vad kostar ett kilo kroppsfett?

I grunden handlar löpning om ingenting annat än att hoppa från det ena benet till det andra. Ju tyngre du är, desto mer arbete krävs det för varje hopp. Under ett lopp på 50 km gör du kanske 40.000 hopp. Varje hopp är en kamp mot tyngdlagen. Självklart påverkar därmed vikten din prestation och din förmåga att springa fort och länge.

Denna insikt om fysikens lagar kanske låg bakom mitt beslut att gå ner i vikt inför Sundsvall Trail i början av juni. Jag gillar utmaningar och det var en utmaning att gå ner i vikt. Dessutom ville jag se vad det gav för effekt. Jag lyckades gå ner fyra kilo på drygt en månad. Jag blev snabbare (det märkte jag på mina backintervaller), men jag tappade kontrollen över min kropp. Under loppet fick jag ont i magen och jag kände brist på lust och motivation. Jag var inte riktigt jag - kanske för att jag tappat sju procent av mig själv.

Det var en viktig lärdom. Jag kommer aldrig mer att försöka gå ner i vikt inför ett lopp. Löpning är inte enbart fysik och fett är inte bara dödvikt. Fett är kanske ultralöparens viktigaste organ. Fett producerar hormoner och fett ger energi.

Lättare och snabbare
Hur ser då kopplingen mellan vikt och löpning ut? I en ny studie testades elva löpare (snittvikt 66 kg) på tre km vid olika tillfällen och under olika förutsättningar. Istället för att fästa vikter på löparna som man gjort i tidigare studier, lyftes löparna upp med någon ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


lördag 24 juni 2017

Din mobil gör dig dummare

Din förmåga att tänka minskar rejält om du har din mobil (en smartphone) inom räckhåll och det spelar ingen roll att mobilen är avstängd, visar en ny studie från McCombs Business School vid University of Texas i Austin.

Forskarna utförde experiment som innefattade nästan 800 mobilanvändare för att - för första gången - mäta hur bra vi människor är på att utföra och slutföra uppgifter när vi har en mobil inom räckhåll.

Mobilanvändarna satt först vid en dator och gjorde en serie test som krävde total koncentration. Testerna var inriktade på att mäta deltagarnas tillgängliga kognitiv kapacitet - det vill säga hjärnans förmåga att hålla och bearbeta data vid varje givet tillfälle. Innan deltagarna påbörjade testet placerades deras mobiler slumpmässigt på olika platser. Antingen låg mobilen på skrivbordet med skärmen nedåt, i fickan, i väskan eller i ett annat rum. Alla deltagare fick instruktioner att stänga av sina smarta mobiler.
Mobil i bilen är farligt och kanske blir man sämre på att köra bil bara genom att bära på en mobil.

Forskarna fann att de som hade sina telefoner i ett annat rum var betydligt bättre på att lösa uppgifter än de som hade sina mobiler på skrivbordet. De var också bättre än de som hade mobilerna i fickan eller i sin väska.

Experiment ett. Bild från studie.

Resultaten tyder på att blotta närvaron av en mobil reducerar den tillgängliga kognitiva kapaciteten, vilket försämrar hjärnans kognitiva funktion. Vi tror att vi är uppmärksamma och att vi fokuserar på den uppgift som vi har framför oss, men en mobil inom räckhåll gör att vi inte använder all den kapacitet som evolutionen byggt in i hjärnan. Forskarna ser en linjär trend som tyder på att ju närmare din mobil är, desto sämre är den tillgängliga kognitiva kapaciteten. Ditt medvetna tänker inte på din mobil, men just den processen - att inte tänka på någonting - använder en del av dina begränsade kognitiva resurser. Mobilen fungerar som ett kognitivt hjärnläckage. Den suger kraft från din hjärna som om mobilen vore en parasiterande kiselbaserad livsform.

I ett annat experiment undersökte forskarna hur en persons mobilberoende påverkade den kognitiva kapaciteten. Först uppskattades graden av beroende, sedan utförde deltagarna samma serie av datorbaserade tester och lade mobilen på samma ställen som i det första experimentet. I det här experimentet fick dock några av deltagarna instruktioner att stänga av sina mobiler.

Det visade sig att de som var mest beroende av sina mobiler fungerade sämre jämfört med sina mindre beroende kamrater, men bara när de hade sina mobiler intill sig på skrivbordet, i fickan eller i väskan. Mobilen i ett annat rum tycks alltså jämna ut skillnaderna mellan mobilberoende och inte så beroende mobilanvändare.

Det visade sig också att det inte spelade någon roll om mobilen var av eller på eller låg ner- eller uppvänd på skrivbordet. Det tycks alltså som en mobil inom syn- eller räckhåll minskar människors förmåga att fokusera och utföra uppgifter eftersom en del av hjärnan aktivt arbetar för att hämma impulsen att använda mobilen.

"It's not that participants were distracted because they were getting notifications on their phones," säger biträdande professor Adrian Ward i ett pressmeddelande. "The mere presence of their smartphone was enough to reduce their cognitive capacity."

Låt hjärnan vara ifred ibland
Mobilen är en otrolig hjälp. Du har all kunskap i världen tillgänglig i fickan. Du behöver inte använda hjärnan för att aktivt minnas (gubb-googla) eller för att hitta vägen eller ett hotell, det räcker med att fråga google eller Siri eller någon annan AI-algoritm. Algoritmerna från Silicon Valley tar gradvis över våra kognitiva uppgifter, men det är bra för dig att du använder hela din kapacitet ibland. Jag känner mig aldrig så smart och fri som då jag åkt iväg till stugan och glömt mobilen hemma. Jag tänker bättre och är inte lika distraherad. Jag undrar om jag kan sälja in en idé om en mobilfri dag i veckan under sommaren? Jag tror inte det. Jag får nog göra det själv. Fast jag vet inte om jag vill.




Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.


fredag 23 juni 2017

Glömska gör dig smartare

En del skyller på sitt dåliga minne, andra oroar sig för sitt dåliga minne. Dåligt minne förknippas med en dålig hjärna. Ett bra minne kopplas till en bra hjärna. Men det kanske är bra att glömma? Glömska är ett hett forskningsämne. En viktig skillnad mellan en dator och en hjärna är just förmågan att glömma. En dator kan ladda in data på en minnesplats och skriva över (”glömma”) det gamla datat, men om jag ber dig tänka på en tiger i tre sekunder och sedan glömma den, kommer din hjärna fortsätta tänka på en tiger ett bra tag efter det.


Enligt en ny studie av Paul Frankland, senior fellow vid CIFARs program för Child & Brain Development, och Blake Richards, associate fellow vid Learning in Machines & Brains, arbetar våra hjärnor aktivt med att glömma. Poängen med minnet är inte att överföra korrekt informationen över tiden, utan minnas värdefull information för att göra bra prognoser och fatta bra beslut. Det handlar om att öka vår chans att överleva.

"It's important that the brain forgets irrelevant details and instead focuses on the stuff that's going to help make decisions in the real world,” säger Richards.

Studien, som publicerades i veckan i tidningen Neuron, går igenom litteratur om minne och ny litteratur om glömska. Att glömma är lika viktigt som att minnas. Tänk så mycket du glömt sedan förra månaden, eller sedan 2004 och 1992. Det fanns helt enkelt ingen poäng med att minnas särskilt mycket från 1992 och 2004. Men hjärnan minns det som varit viktigt för din överlevnad och vem som vann Vasaloppet 1992 kanske inte var så viktigt för dina chanser i livet.

Mekanismerna bakom minnesförlust skiljer sig från de mekanismer som lagrar minnen. En sådan mekanism är att synapserna - som binder ihop nervceller och lagrar minnen - försvagas. En annan mekanism är bildandet av nya nervceller. När nya nervceller byggs in i hippocampus, ett område i hjärnan som är viktigt för minnet, skriver de över minnen. Det gör det svårare att komma åt gamla minnen. Ju mer nya minnen du skaffar dig, desto mer glömmer du. Det märks på barn som lär sig mycket nytt och glömmer bort det mesta man säger till dem. Sedan växer de upp och man märker att ganska mycket fastnat ändå.

Det kan tyckas märkligt att hjärnan skapar nya nervceller och försvagar kopplingar mellan nervceller och därigenom försämrar minnet. Men det rör sig om ett komplext samspel mellan glömska och minne och att det sker på två sätt: Först glömmer hjärnan för att släppa taget om potentiellt vilseledande information i en ny miljö. Det andra sättet är att hjärnan generaliserar tidigare händelser och glömmer detaljerna, vilket möjliggör en bredare tillämpning av kunskapen. Det blir du allt bättre på med åren. Du känner igen nya händelser genom gamla händelser. Det är omöjligt att komma ihåg tusen möten och händelser, men du är bättre på att förutse vad som kommer att hända den tusende gången jämfört med de första gångerna. Din hjärna har lagrat kärnan, poängen och huvudsaken. Det ger dig självförtroende och visshet om att du kommer att klara av det som händer nästan oavsett vad som händer eftersom något liknande oftast har hänt förut.



Jag tycker själv att jag glömmer vissa saker mer nu än tidigare. Jag minns inte vad skådespelare heter och jag minns inte alltid vilka filmer jag sett även när jag ser dem (vilket ju kan vara bra), men jag är mycket bättre på att se sammanhang och på att dra slutsatser jämfört med tidigare. Jag har definitivt blivit smartare och klokare de senaste tio åren. Kanske mer glömsk och disträ också, men det får andra avgöra:)

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.