Stroke och slaganfall i Borås

Jag fick äran att namnge en utställning som Medicinska museet vid Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås ska hålla med anledning av den nationella strokekampanjen i landet, som pågår mellan 2011 och 2013. Utställningen heter Att förlora halva sin värld – om slaganfall och stroke och ska pågå mellan 15 mars och 14 juni i år. Om jag har vägarna förbi ska jag besöka utställningen. De har lovat att bjuda på kaffe och jag har nog inte varit i Borås i modern tid.

En stroke i kvarten
Varje år drabbas omkring 30 000 människor av stroke i Sverige. Det är nästan fyra i timmen. Stroke är ett samlingsnamn på de symptom som uppstår när en del av hjärnan skadas på grund av syrebrist. Syrebristen uppkommer till följd av antingen en blodpropp i något blodkärl (hjärninfarkt) eller en bristning i något kärl inne i hjärnan eller på hjärnans yta (hjärnblödning). Hjärnan arbetar hela tiden just in time. Allt annat kan undvaras en längre stund, men hjärnan måste ha ständig tillgång till syre och näring. Den behåller sin vikt in i slutet, till skillnad från resten av kroppen.

En stroke inifrån
Jag läste My Stroke of Insight av Jill Bolte Taylor, som på svenska fick den mindre slagkraftiga titeln Min stroke, för några år sedan. Boken var intensiv, lagom tunn och mycket läsvärd. Den är intressant för det är första gången som en hjärnforskare beskriver en stroke inifrån. Jills första reaktion var: "Å herregud jag har fått en stroke!". Nästa tanke var: "Wow! Jag är en hjärnforskare som får uppleva en stroke i min egen hjärna, inifrån. Vad häftigt!!" Sen går det fort utför. Hon lyckas med oändlig möda slå ett telefonnummer - vilket är svårt när man inte längre förstår siffror - och ringa en vän bara för att höra att hon gläfser som en hund i telefonluren. Som tur är anar vännen oråd och kommer till undsättning.

I boken beskriver Jill målande hur hennes stroke påverkar uppfattningen av verkligheten. Jill tyckte sig bli ett med hela universum när den vänstra hjärnhalvan slogs ut. Allt vi upplever går genom vår hjärna. När allt känns hopplöst kan man alltid tänka att det bara är min hjärnas tolkning av verkligheten. Hopplösheten finns i hjärnan och den går att påverka. För Jill tog det 8 år att tillfriskna och hon säger nu att hon inte skulle vilja vara utan sin stroke. Hon höll en stark och känslosam föreläsning om sin upplevelse som man kan se i den här videon. 

Den plastiska hjärnan
Förr trodde man att styrketräning kunde vara skadligt för personer som drabbats av stroke. Nu vet man att det är viktigt att utnyttja hjärnans spontana plasticitet och snabbt skapa nya kopplingar så att funktionen i armar och ben återkommer. Det finns många vägar som leder till bättre återhämtning. Här är tre exempel:

• Tankens makt 
  Strokepatienter som har förlorat förmågan att röra en arm, kan ändå föreställa sig att de flyttar en arm. Dessa mentala bilder aktiverar delar av hjärnan som skickar signaler till musklerna för att flytta armen. Med övning kan strokepatienter visualisera att armen rör sig fritt och sedan också få den att röra sig fysiskt. 

• Löpband 
  Enligt National Institutes of Health, kan fysisk inaktivitet förvärra de förlamande effekter som många människor upplever efter en stroke. Att inte göra något är sällan ett bra alternativ. Att träna på ett löpband har visat sig vara en effektiv form av fysisk rehabilitering. Det konstanta, stabila tempot på löpbandet möjliggör att patienterna kan utveckla förmågan att lära om hur man ska röra sig. När patienternas rörlighet förbättras, påverkas hjärta och kondition positivt. Löpband kan dessutom modifieras för att ge gradvis snabbare pass och mer utmanande lutningar för promenader och det är lätt att övervaka övningarna för en sjukgymnast. 

• Rörelseträning
  Övningar för att öka rörelseomfång och finmotorik är viktiga för att återställa strokepatientens rörlighet och bör inledas så snart som möjligt. Patienter börjar ofta med enkla rörelser som att klä sig, äta och gå upp ur sängen. En träningsmetod är så kallad CI-terapi (Constraint induced movement therapy). CI-terapi innebär intensiv träning för den hand som har nedsatt funktion efter en stroke. Svårighetsgraden på övningarna ökar successivt och patienterna får mycket feedback på utförandet. För att inte lockas att använda den friska armen får patienten en vante som ska förhindra att den används. Det är krävande, men har visat sig ge goda resultat. 

Vasaloppet närmar sig
Nisse Ekman, före detta hockeyspelare i DIF, drabbades av en stroke för 13 månader sedan. Efter en lång rehabilitering kämpar han för att komma tillbaka. Ett led i detta är att redan i år åka Vasaloppet till förmån för Strokefonden. Nisse Ekman och Jill Bolt Taylor är två exempel på människor som aldrig ger upp. De hade redan viljestyrkan i sig - både som elitidrottsman och som framgångsrik forskare krävs disciplin. Jag hoppas att jag har lika mycket viljestyrka om jag skulle drabbas av en stroke. Jag har i alla fall tillräckligt mycket viljestyrka för att åka Vasaloppet, men det är jag inte ensam om i år.

Nisse Ekman