lördag 7 januari 2012

Trött av socker och pigg av protein

If you think of your whole brain’s information processing power as equal to the milky-way galaxy, the pre-frontal cortex can handle only about a cubic foot of that information. - David Rock, författare och hjärnforskare

Själva grundtanken i många självhjälpsböcker om allt från bantning till lycka är att vi är rationella varelser med fullständig kontroll över oss själva. Det är också något vi gärna vill tro på och fram till för ungefär hundrafemtio år sedan hade den idén stöd av vetenskapen. Men den tiden är sedan länge förbi, vi har bara inte hunnit uppmärksamma det. I själva verket är vi till stor del styrda av krafter som ligger utanför vår medvetna kontroll. När vi ser tillbaka bygger vi ihop en berättelse om oss själva som får beslut och handlingar att verka rationella i efterhand. T o m händelser som låg utanför vår kontroll försöker vi få att passa in i berättelsen. Om det inte vore för dem, så vore vi ju inte där vi var och att inte vara där man är och den man på sätt och vis blivit, känns - för de allra flesta, skulle jag tro - djupt otillfredsställande.

Vår inre galax
Den rationella förmågan ryms i ett område i hjärnan som kallas den prefrontala barken och dess kapacitet är extremt liten. Om man tänker sig hjärnan stor som en galax, då motsvarar vår rationella kapacitet ungefär utrymmet som får plats i en liten väska, enligt citatet av David Rock längst upp.
 

Vintergatan. Foto: Stephane Vetter (Nuits sacrees)
Jag kör till jobbet varje morgon utan att ens använda min begränsade kapacitet i prefrontala barken. Det går av sig självt, d v s det är hjärnans omedvetna delar som både styr och kör och sedan tror jag inte att jag är så värst medveten resten av dagen på jobbet heller ;). 

Bokhyllorna är fyllda av böcker om hur man ska ta tag i sitt liv. Vi vill ha vägledning till ett bättre, lyckligare och hälsosammare liv. Tyvärr har vi inte mycket plats i vår resväska. De flesta svaren ligger utspridda längs Vintergatan och vi kanske plockar upp ett och annat på vår vandring genom livet. Men det allra mesta ligger som stjärnorna långt, långt borta.

Orexin
Ett exempel på ett av dessa system bortom vår kontroll är orexinsystemet i hypothalamus. Det är ett knippe nervceller som - likt en termostat - styr en rad viktiga funktioner i hjärnan, från trötthet till hunger. Man vet att personer med låga halter av orexin ofta drabbas av sömnsvårigheter och fetma. Genom att injicera orexin i möss har man sett att deras ämnesomsättning ökar, mest för att mössen aktiveras. 

Vårt inre universum. Orexin mRNA producerande nervceller (de ljusa stjärnorna) som visas med hjälp av en teknik som kallas situ-hybridisering. Foto: Björn Meister. Länk.
Trött av socker
Tidigare har man trott att socker ger en ”sockerkick” som får oss att orka med eftermiddagarna. Men flera nya studier visar att det faktiskt kan vara tvärtom. Socker hämmar aktiviteten i orexinsystemet. Det är därför som vi blir trötta efter en lunch med mycket snabba kolhydrater, enligt de nya studierna. Sedan fortsätter vi under eftermiddagen med fika och läsk och vi blir allt tröttare. Vi tvingas ta till kaffe för att motverka tröttheten och de sjunkande nivåerna av orexin i hjärnan. Kaffet piggar upp genom ett annat system, medan sockret tröttar ut oss. Jag vet inte hur många sockerbitar i kaffet som krävs för att det ska gå jämnt upp. Beteendet att fylla på med socker gör oss hursomhelst både trötta och tjocka. Trött- och tjockhet går hand i hand. Det finns dock bättre motgift än kaffe.

Sover sött ...
Pigg som ett ägg
Sedan länge känner man till att proteiner gör oss mätta och studier tyder också på att vi förbättrar våra kognitiva förmågor om vi äter proteiner till frukost. Man tror nu att detta är kopplat till orexin. I en ny studie fann man att mat med stor andel proteiner, ökar aktiviteten i orexinsystemet och därmed gör proteinrik mat oss pigga och alerta och den som är på hugget, förbrukar fler kalorier än den som är trött. 


Tre stora celler
Att äta ägg till frukost tycks alltså vara en utmärkt idé, eftersom proteinerna i ägget motverkar frukostflingornas sövande effekt. Forskarna har sett det genom att hälla protein på en klump celler och de enda nervceller som aktiverades var orexin. Även på djur har man sett denna effekt. De blir aktiva av protein genom orexin och effekten varade i flera timmar. Genom att lägga till protein i maten försvann den förslöande effekten av socker helt och hållet. Det är alltså inte sockret i sig som är boven, utan förhållandet mellan socker och protein och när man äter det. Så är det ofta i komplicerade organismer som vi människor. Det är förhållanden och relationer mellan ämnen som är det viktiga. Äter man sockret sist, då blir trötthet den dominerande effekten.

Efterrätter är alltså en dålig idé, såvida den inte innehåller lite protein som neutraliserar sockret. Man bråkar fortfarande om ägget eller hönan kom först, men nu vet vi i alla fall att vi bör ta ägget sist.

Diet är aldrig som man tror
Det är inte kalorierna i sig som helt och hållet avgör hur vi ser ut, utan förhållandet mellan de ämnen som kalorierna ligger gömda i spelar också roll. I slutändan är det hjärnan som kontrollerar alla skeenden i oss och med oss. Det mesta som händer ligger gömt i vår inre galax långt bortom vår kontroll. Det kan ingen bok ändra på. Det krävs många olika böcker, lång erfarenhet och kunskap om hjärnan - som att det kan vara bra med ett ägg ibland. Men inte ens då har man någon kontroll, skillnaden är kanske att man är medveten om just det.

Nya rön brukar förenklas och ibland kommer de ut i kvällspressen och utmålas som en ny diet som ska frälsa oss från fetman. Upptäckten av orexinets roll kanske kan ge upphov till en äggdiet och ännu flera självhjälpsböcker. Men för mycket ägg är inte heller bra. Det är nog bäst att variera proteinkällorna. Det är med dieter precis som med ägg - de bör tas med en nypa salt.


2 kommentarer:

  1. Mycket intressant och tydligt skrivet inlägg. Kan tipsa om Jonah Lehrer och hans blogg "frontal cortex" på wired.com, som skrivit ett inlägg på precis samma tema, (kanske rent av samma artiklar ni refererar till).

    SvaraRadera
  2. Tack:) Ja, jag tror jag länkade Lehrers artikel nånstans i inlägget. Han skriver alltid bra.

    SvaraRadera